|
Tips& Trix
<<Tillbaka till Tips & Trix
Erfarenheter hittills om livet
i Toronto - Elke och Daniel Ericson
Nedskrivet av Elke i augusti 2006
Information till svenskar från svenskar bosatta i Toronto
Tanken med denna skrift är att ge lite hjälp på traven till
svenskar som funderar på att flytta till Toronto. Vi fick själva
många matnyttiga råd inför vår avresa och under vår första tid i
främmande land, och genom denna lilla skrift hoppas vi kunna
bidra till att någon annan får åtminstone en del av alla frågor
besvarade. Eftersom min familj och jag totalt sett bara
tillbringat några månader i Kanada än så länge, bör nedanstående
information mest ses som en slags orientering i vad för slags
kulturkrockar som kan tänkas vänta på andra sidan Atlanten.
Att köra bil i Toronto, ta kanadensiskt körkort och köpa bil
Motormännens riksorganisation rekommenderar att man skaffar
internationellt körkort innan man lämnar Sverige. Det svenska
körkortet gäller i 60 dagar från ankomstdagen, därefter måste
man skaffa kanadensiskt körkort. Eftersom Sverige inte har någon
överens-kommelse med Ontario angående utbyte av körkort (vilket
vissa andra europeiska länder har), så måste man gå igenom
syntest, teoretiskt prov samt praktiskt prov innan man har det
åtråvärda körkortet i sin hand.
I Kanada är körkortssystemet helt annorlunda uppbyggt än i
Sverige. Här finns det tre slags körkort för bil: G1, G2 och G.
G1 körkort får man efter att ha klarat syntestet och det
teoretiska provet. Med G1 körkort får man inte köra ensam utan
måste ha med sig någon som haft kanadensiskt körkort i minst 4
år. Så snart man fått G1 körkortet följer en 12 månader
obligatorisk väntetid innan man får göra �G1 road test�. Ifall
man klarar detta test får man ett G2 körkort.
Lyckligtvis behöver man som svensk med erfarenhet av bilkörning
inte vänta alla de där 12 månaderna på att få köra upp. Om man
haft körkort mellan 12-24 månader och klarat syntestet och
teoretiska testet kan man göra �G1 road test� utan att först
vänta de annars obligatoriska 12 månaderna. Om man istället har
över 24 månaders erfarenhet av bilkörning i Sverige och klarat
syntestet och teoretiska testet, får man direkt ta det lite
svårare �G2 road test�. Klarar man detta test har man G licens,
vilket är det högsta steget för bil.
Innan man vänder sig till myndigheten där man genomgår dessa
test (http://www.drivetest.ca),
måste man, om man vill kunna tillgodoräkna sig körerfarenhet
från Sverige, få sitt svenska körkort översatt av exempelvis
svenska ambassaden i Ottawa eller svenska konsulatet i Toronto.
Det internationella körkortet godtas ej för detta ändamål.
Nu över till något annat som har med bil att göra. En tydlig
skillnad mellan Kanada och Sverige är att man här förhandlar om
priset på ett helt annat sätt än i Sverige, och om man ska
lyckas, måste man tåla att försäljaren ser ut som om han sålt
smöret men tappat pengarna. När min man var ute och köpte bil
och allt äntligen hade förhandlats klart avslutade försäljaren
med: �Kom in med en kopia på ditt kanadensiska körkort, bevis på
att bilen är försäkrad samt en certifierad check, så avslutar vi
affären�. Min man hade inget av det och blev något bestört av
att inte få information om vad som krävs för att kunna köpa bil
förrän just när han betalat handpenning samt skrivit på alla
papper. Detta trots att han hade berättat att vi inte
tillbringat mer än några dagar i Kanada...
Vi fick dyrt lära oss att det inte gick att få ut
registreringsplåt utan kanadensiskt körkort. Inte heller var
något försäkringsbolag villigt att ta sig an oss. Så det var
bara att snabbt fixa kanadensiskt körkort, och efter att ha
klarat syntest och skriftligt test tillbringa några långa dagar
i väntan på en avbokad uppkörningstid. Att boka tid för
uppkörning var inte att tänka på, då hade bilförsäljaren för
länge sedan stuckit med vår handpenning. Han gav oss en veckas
dispens innan vi måste hämta bilen. När körtestet väl var
avklarat visade det sig att den billigaste försäkringen vi kunde
få tag på kostade 3 ggr så mycket som i Sverige. Bara att bita i
det sura äpplet! Så vi tecknade försäkringen och lyckades hämta
ut bilen exakt den dag bilhandlaren satt som deadline.
Att hyra lägenhet eller hus
Det är inte svårt att hitta lägenheter eller hus att hyra,
åtminstone inte om man har tillgång till internet. Prova till
exempel http://toronto.craigslist.org/. Däremot är det generellt
sett dyrare här än i Sverige. Se till att kolla vad som ingår i
hyran. Om det står �all inclusive� brukar värme (gas),
hushållsel (hydro) och vatten ingå, eventuellt även telefon och
internet. Vissa lägenheter hyrs bara ut på en viss minimitid, t
ex 2 eller 6 månader, och ofta måste man erlägga första och
sista hyran i förskott. Man kan inte förvänta sig samma standard
som i Sverige, det kan mycket väl vara så att man möts av en
inte fullt så noggrannt rengjord lägenhet, att det inte går att
öppna ett enda fönster och att toaletten strejkar - ofta står en
vaskrensare bredvid toaletten... hur vanligt är det i Sverige?!?
Människorna är dock väldigt trevliga överlag, vi har varit med
om att våra barn fått klistermärken på stan och att de blivit
bjudna på choklad då vi köpt möbler.
Toronto är den största staden i Kanada med sina fem miljoner
invånare, och det kommer kanske därför inte som en överraksning
att det är mycket trafik längs vägarna. Vad man kanske dock har
svårt att förstå innan man sett köerna här trots sex-och ibland
åttafiliga motorvägar är att det lätt tar en timme att köra två
mil på Highway 401, nästan oavsett när under dagen man företar
sig detta projekt. Att försöka hitta boende hyfsat nära någon
tunnelbanestation och låta bilen stå är utmärkt om man jobbar
någonstans i tunnelbanans upptagningsområde. Tunnelbanan går med
bara några minuters mellanrum, dock lite mer sällan under
kvällstid. Mer information om den samt bussar och �street cars�
(spårvagnar) finns påwww.ttc.ca.
Att köpa hus
Detta hade vi inte gett oss in på om vi inte genom kyrkan och skolan i
Toronto f�tt kontakt med först en och
sedan en till svensk mäklare i Toronto. Båda två kan varmt
rekommenderas, Pia Story (piastory2@cogeco.ca)
och Jane Vayda (jvayda@royallepage.ca).
De jobbar för Royal Lepage, Pia i Mississauga och Jane i
Toronto. Eftersom vi inte ens är klara med vårt husköp här, kan
jag nedan bara ge en liten försmak av vad som väntar om man ger
sig in i fastighetsägarbranschen i Toronto.
Det tar mycket tid att köpa hus här, pappersexercisen är
överväldigande och på egen hand hade vi inte haft en chans. Vi
åkte runt på en mängd husvisningar, och när vi hade bestämt oss
lade vi in ett �offer to purchase� samt en handpenning på cirka
$10,000. Väntade därefter på om nuvarande ägarna skulle
acceptera budet inklusive vissa andra krav vi hade, t ex
�closing date�. Fick reda på ganska snart att de godkände vårt
erbjudande, och då gick vi med mäklarens hjälp vidare till en
advokat som i vårt fall kollade om �bostadsrättsföreningen� hade
tillräckligt god ekonomi e t c. Samtidigt lät vi en �mortgage
broker� (lånemäklare) kostnadsfritt jämföra olika slags
lånealternativ för en. Vi fick tipset att se till att ligga på
mycket själva � den som låter mest har störst chans att få svar
inom den tidsrymd (t ex en vecka) man har på sig innan man måste
skriva under att man vill fullfölja köpet. Trots att vi satte
igång direkt och skrev mail och låg på även per telefon, blev
det panikartat i slutet. Först fick vi inte svar på våra
förfrågningar, sedan � dagen innan deadline � begärde
lånemäklaren plötsligt in en massa dokument från oss, bland
annat referensbrev från tidigare arbetsgivare samt från svenska
banken - något om hur bra kunder vi varit i alla år, att vi
alltid skött våra åtaganden e t c. Sistnämnda är inte lätt att
få; de två svenska banker vi är kunder i vägrade att skicka
något sådant med e-mail eller fax, istället måste det lilla de
kunde intyga (att vi är kunder i banken men inget om att vi är
bra kunder) skickas brevledes, vilket ofta tar över en vecka
från Sverige. Just nu befinner vi oss i detta stadium, att
försöka övertyga banken i Kanada att de kan lita på oss... Om
detta lyckas, får vi enligt löfte lånet, och vi kan gå vidare.
Men inte ens då kan man slappna av, banken i Toronto vill se
alla möjliga slags andra orginaldokument också förutom
referensbrevet från arbetsgivare och bank i Sverige. Om affären
flyter på, träffar man advokaten några dagar innan �closing� (=tillträdesdagen)
i ett möte man får bekosta själv och går igenom ytterligare
pappersexercis, bland annat ska en check för varje månad fyllas
i. Genom dessa checkar ska sedermera �maintenance fee� betalas
ifall man köpt bostadsrätt. Den där uppfinningen med Autogiro
verkar inte ha hittat hit!
Dagis/förskola
Dagisverksamhet, t e x Daycare centre, finns från späd ålder,
men det kostar betydligt mer än i Sverige. Olika �dagis� tar
olika betalt, man får själv ringa runt och ta reda på vad det
kostar. Summor kring $700/månad och barn (cirka 4600 kr) är inte
ovanliga. Enligt vad jag sett och hört är det mycket vanligare i
Kanada än i Sverige att mammorna stannar hemma tills barnen
börjar skola eller Junior Kindergarten. Sistnämnda erbjuder
plats åt barnen från september det år de fyller fyra, och året
därpå väntar Senior Kindergarten. Hösten det år barnet fyller
sex år börjar de första klass.
Skola
Ifall man är bosatt inom Toronto hittar man vilken �Public
School� man tillhör genom att gå in under Toronto Disctrict
School Board,
http://www.tdsb.on.ca/. Är man bosatt mer västerut, t ex i
Mississauga, tillhör man istället Peel Disctrict School Board,
http://www.peel.edu.on.ca/. Public School kostar inget,
vilket däremot privata skolor gör. Under loven är det svårt att
få kontakt med skolorna, exempelvis öppnar de först för
registrering en vecka innan terminsstart på hösten. Vid
registreringen måste man bland annat ha klart för sig vilka
vaccinationer barnet fått. Ifall barnet registreras till �After
School Programs�, behöver man till exempel veta vilken läkare
och tandläkare barnet är inskrivet hos, samt ha namn på två
�emergency contacts� som kan rycka in och hämta barnen om något
oförutsett inträffar.
Arbete
Kontakta kanadensiska ambassaden i London (http://www.canada.org.uk/)
och ordna arbetstillstånd i god tid innan avresa, det kan ta tid
och det är omöjligt att få reda på ärendets status inom �normal
handläggningstid�. Skattesystemet fungerar helt annorlunda än i
Sverige, man får olika skatt beroende på familjeförhållanden,
antal barn man har e t c. Ibland drar inte arbetsgivaren av
skatten från lönen utan man måste själv lägga undan, och då är
det intressant att veta ungefär hur mycket skatt man ska betala.
Genom att gå till
http://www.cra-arc.gc.ca/tax/nonresidents/individuals/menu-e.html
kan man försöka lista ut detta. Annars kan man mot avgift
diskutera det hela med en �accounting professional�.
|
